Jag kom in på en blogg som tillhörde en tjej som kände den lille cancer sjuke victor på 1,5 år som inte orkade kampen längre för några dagar sedan.

När jag kom in på bloggen visste jag att nu borde jag stänge ner det här fönstret..för sånt här klarar jag verkligen itne av att läsa om utan att falla ihop i storgråt. Men var bara tvungen..Hon som hade blogge hade satt ihop ett filmklipp med massa foton på den underbart söte lillkillen.där brast det för mig...usch stackarn..Ett litet barn ska inte behöva gå igenom något sånt. Å hur lyckas man klara sig igenom ngt sådant som förälder?

Det är ju ens största fasa i livet att något någongång ska hända ens barn. Det är så jobbigt att ens tänka tanken så man gör det aldrig förrens man får läsa om ngt som detta.

Jag tror verkligen alla som är föräldrar i sverige känner med den här familjen å beklagar det som hänt.. Iaf gör jag det.

Jag blir så fruktansvärt arg,ledsen,irreterad..

Man försöker så gott det går med att ha nöjda barn( vilket betyder lekparken å vara utomhus) samtidigt som man ska lyckas hålla hemmet städat, tvätt som ska tvättas, mat som ska lagas och inhandlas..

å ändå klagas det bara för att soporna är fulla? Blääk..gör det jsälv då om det itne är bra gjort!! hela dagen känns helt fucked up nu..

Ibland önskar jag att T kunde vara hemma med barnen i en månad å fixa allt som ska göras..Kanske skulle han förstå då att man itne orkar ta tag i allt eller att vissa saker blir halvgjorda för att man inte alltid har barn som är nöjda..

Aja nog om det..nu är iaf T borta i vljung..städdag å möte så han lär väl vara borta hela dagen..barnen sover jusst nu men sen ska jag nog ta en promenad i kylan å så blir det väl ett stopp hos änderna å lekparken..

Annars blir det nog inte mkt mer gjort idag..

ha en fin lördag.